Trubbel Letra

Nu surrar bin, och fá¥glar sjunger á¶verallt.
Nu stryker vinden genom trá¤dens há¶ga kronor
men i min trá¤dgá¥rd á¤r det visset, má¶rkt och kallt.
Há¤r á¤r det risigt och fá¶rvuxet, fult och sná¥rigt
och lika hopplá¶st trist och grá¥tt som i mitt brá¶st.
Dá¤rute doftar det av sommarns alla dofter.
Dá¤r á¤r det sommar, men há¤r inne á¤r det há¶st.

Jag levde lycklig há¤r med dig och mina katter
ett liv i synd och utan omsorg att bli frá¤lst.
Fá¶rsonad med min karaktá¤r, fá¶r jag har aldrig
kunnat sá¤ga nej till ná¥gonting som helst.
Och aldrig nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, tills jag krossades en dag.
Det bá¶rja med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket finare á¤n jag.

Vá¥rt grá¤l tog veckor, ropen blandades med grá¥ten
och jag blev grundligt já¤mfá¶rd med din fina vá¤n
Tills du beká¤nde att han givit dig pᥠbá¥ten
Dᥠblev det dá¶dstyst há¤r i trá¤dgá¥rden igen!
Ifrá¥n den stunden blev den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag ká¤nde det som á¤ven jag var ratad
Jag ville slá¥ss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag hade hammaren beredd under kavajen
Ná¤r han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och slᥠdig ner en stund sᥠfá¥r vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev bjuden pᥠcognac och pᥠcigarrer
och kunde inte fᥠmig till att sá¤ga nej!
Och ná¤r vi skiljdes var vi bá¤stisar och bundis
och jag tog saker som du glá¶mt med hem till dig!

Jag gá¥r omkring i mitt pompeji, bland ruiner
och jag trampar runt i resterna utav vá¥rt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
och aldrig skall du bli en annans tidsfá¶rdriv!
Nej, á¥t det gamla skall vi binda vackra kransar
och ta vá¥rt liv och mina katter som de á¤r.
Och trots all ká¤rleksbrist och trasighet och fransar;
Dig skall jag á¤lska livet ut, dig har jag ká¤r!